Skriver av mig...
Frågan är bara hur länge jag klarar av det här... hur fan ska jag klara av det här? Du säger att du ska sluta helt för att verkligen bevisa din kärlek för mig men ändå fortsätter du.. och när jag säger ifrån höjer du rösten och blir sur?! Efter det som har hänt vet jag inte vad jag ska säga eller göra.. Gråten sitter i halsen dag ut och dag in, men jag försöker att vara stark, försöker att inte visa mina tårar! För jag vill inte att någon ska fnutti fnutta med mig och tycka synd om mig! Det enda jag vill är att du ska älska mig... Du kan säga att du kommer sluta gång på gång men tyvärr spelar det ingen roll. Det är du och du kommer aldrig ifrån det, för dig är det tydligen ingen stor grej men flr mig tar det djupt in i hjärtat! Jag ÄLSKA dig, kärleken till dig finns kvar i mitt hjärta men mitt huvud säger NEJ för att jag vet innerst inne att jag kommer bli sårad igen... Jag har svårt att lita på folk, efter det här vet jag inte ens om jag vågar lita på mig själv som äntligen började känna mig säkrare och starkare vid dig.. Nu är du inte samma person för mig som jag träffade den där dagen då jag var lycklig som en liten flicka. Du är inte samma underbara kille som jag saknat varje sekund på dygnet! Det som har hänt har hänt, men bilden i mitt huvud och den äckliga känslan jag har kommer aldrig försvinna. Jag känner mig hjälplös och slagen.. hur jag än gör i den här situationen kommer jag gråta... För jag vet vem du är.
Kommentarer
Trackback
